I mitt Uppsala får varje barn en bra skolgång och erbjuds utvecklande fritidsaktiviteter i anslutning till skoldagen. I förlängningen är det genom satsningar på barnen som kriminaliteten kommer att minska.
Barn växer upp och blir vuxna. Det de har fått med sig sina första tjugo år blir grunden för hela deras liv. Därför är skolan samhällets viktigaste institution och barnen Sverige viktigaste resurs. Jag vill att skolan ska vara en skola för alla.
Den reform jag allra mest brinner för och varit med om att ta fram är Uppsalaliberalernas förslag att förlägga en aktiv och utvecklande fritid för alla skolelever i anslutning till skolans lokaler.
Precis som i engelska och amerikanska skolor ska elever i Uppsalas skolor erbjudas ett varierat utbud av aktiviteter direkt efter skoltid. Elever på mellan- och högstadiet får i samråd med sina föräldrar välja åldersanpassade aktiviteter inom olika sporter, som fotboll, simning, basket, volleyboll, skridsko, innebandy, rugby med mera eller kulturskapande, som körsång, spela ett musikinstrument enskilt eller i skolorkestern, teater, dans eller scouting, utevistelse, schack, hantverk, ideellt arbete eller läxläsning. Allt under överinseende och planering av 2–3 extra idrottslärare och högskoleutbildade fritidspedagoger som knyts till varje skola. De aktiviteter som erbjuds ska tas fram och organiseras i samverkan med föreningslivet. Målet är att varje elev glad och trött kommer hem till middagen med familjen, med dagens fritidsaktiviteter och kanske även läxorna avklarade. På så sätt kommer alla elever i rörelse och får möjlighet att utöva kultur och idrott, inte bara de med engagerade föräldrar. Livspusslet för föräldrarna blir dessutom lite enklare. De barn som redan har en aktiv fritid deltar frivilligt i det skolan erbjuder.
Fram till kommunaliseringen av skolan fick det inte finnas fler än 30 elever i en klass. Nu finns inga sådana regler. Jag kommer att verka för att klasstorleken i Uppsalas skolor ska minska ända tills lärare, elever och föräldrar är nöjda med arbetsron och studieresultaten. Lärarens ska ges större inflytande över hur stor en viss kan klass få vara. Målsättningen bör vara klasser på 20–24 elever.
Liberalerna har som första borgerliga parti beslutat att det behövs en lagreglering av friskolereformen. Till det kan och vill jag bidra med mina kunskaper som jurist, erfarenhet av att tillämpa lagar och som tidigare forskare i konkurrensrätt.
Det är möjligt att behålla föräldrars och elevers valfrihet och samtidigt få bort skolor som exempelvis inte har något skolbibliotek men ändå får ersättning för det, att vissa friskolor medvetet anställer obehöriga lärare för att hålla nere sina kostnader för att på så sätt kunna delta ut högre vinster till ägarna och det rena fusket där den ekonomiska brottsligheten letat sig in i skolan. Borgerliga politiker har ofta sagt: ”Det spelar ingen roll vem som driver en skola, bara det blir ordentligt gjort”. Men det stämmer bara om verksamheten håller hög kvalitet. De sämsta friskolorna måste bort från marknaden och den kommunala skolan måste få tillräckliga resurser för sitt tyngre uppdrag. Välskötta skolor, om så i kommunal eller i annan regi, ska premieras.
Mer ordning och reda i Uppsala kommun. Minskad administration. Bättre upphandlingar. Krafttag mot fusk och överutnyttjande vid ekonomiskt stöd till enskilda, föreningar och företag.
Rädda LSS – skärp kontrollen
I Uppsala Nya Tidning kunde man i maj 2022 läsa om att ett antal familjemedlemmar tjänat miljoner på assistansersättning genom att hämta en släkting med intellektuell funktionsnedsättning från det förra hemlandet till Uppsala och Sverige. Genom att överdriva släktingens vårdbehov kunde flera familjemedlemmar anställas som personliga assistenter. Åtal har väckts och rättsprocessen pågår.
Fenomenet kallas brukarimport och utgör ett hot mot hela LSS-reformen. Brukarimport innebär att personer med svåra fysiska eller psykiska funktionshinder från andra länder tas hit som anhöriga – verkliga eller uppgivna – till Uppsala och Sverige för att här komma i åtnjutande av personlig assistans. Ett sådant upplägg kan vara kriminellt, men kan också vara helt lagligt om den anhörige har en släkting som kommit till Sverige som till exempel arbetskraftsinvandrare eller asylsökande.
​
Jag och Liberalerna vill skärpa kommunens arbetsmetoder för att sätta stopp för oegentligheter. Uppsala kommun ska erbjuda stöd och bidrag till dem som behöver det och som har rätt till det. Överutnyttjande, fusk och bedrägerier i fråga om personlig assistans, missbruk av förmåner genom exempelvis skenskilsmässor, svartarbete, olagliga andrahandsuthyrningar, utnyttjande av arbetskraftsinvandrare eller papperslösa har Liberalerna inget överseende med. Det är provocerande att skattemedel hamnar hos individer och företag som inte har rätt till dem. Dessutom göder bidragsfusket kriminaliteten. Ordning och reda i kommunens bidragssystem är därför en betydelsefull brottsförebyggande åtgärd och något jag vill arbeta hårt för.
Kultur, kreativitet och vetenskap gör Uppsala unikt. Genom att satsa på kultur och idrott och genom samverkan med båda universiteten blir Uppsala den där intressanta staden där människor vill bo och arbeta.
Tillgång till kultur är grundläggande för människors bildning, utveckling och kreativitet. Jag vill verka för att kulturen i Uppsala ska få ett starkt offentligt stöd. Jag har varit ordförande i kulturnämnden och vet att Uppsala kommun har en bra kulturpolitik, men vi kan bättre!
Kultur har ett värde i sig, men har även betydelse för Uppsalas utveckling. Uppsala ska vara en kulturstad med ett brett och tillgängligt utbud av kultur i olika former. Kulturen har olika ”grenar” precis som idrotten. Alla de olika konstarterna, kultur- och kulturarvsverksamheterna, som litteratur, teater, musik, dans, bildkonst, muséer behöver både har en bra fysisk infrastruktur och att det finns reella möjligheter för kulturskapare och kulturentreprenörer att bo och verka i Uppsala. Kulturutbudet och Uppsalas kulturmiljöer spelar en positiv roll för utveckling av tätorten och den omgivande landsbygden.
Kulturpolitiken är i själva verket en av de viktigaste frågorna i gestaltandet av ett bra liv för enskilda människor och för ett bra samhälle. En stad med attraktivt kulturliv där många konstnärer och andra kreativa människor också vill bo, är helt enkelt en mycket roligare och intressant stad för alla att bo i.
Kulturpolitiken brukar alltid få stå tillbaka för frågor som jobb, integration, klimatfrågorna och skolan. Jag vill gärna vända upp och ned på perspektivet och lyfta fram att satsningar på kultur för kulturens egen skull också bidrar till att lösa problem även när det gäller kvalitet i undervisningen eller det klimatsmarta samhället. Jag hoppas att Uppsala kan bli den kommun i Sverige som får bli Europas kulturhuvudstad år 2029.
Var Uppsala konstmuseum ska vara beläget har varit en stridsfråga i några år nu. Helst skulle jag och Liberalerna vilja se ett nybyggt fristående konstmuseum. Just nu finns det varken pengar eller politisk majoritet för det och då får vi vidareutveckla konstmuseet på Uppsala slott.
Kultur är extra viktigt för barn och ungas utveckling. I skolan får alla elever kontakt med kulturen. Men vi har också kulturskolan, som är unik och erbjuder barn meningsfulla kulturaktiviteter som uppmuntrar dem till att utforska sina intressen och kreativitet. Kötiderna till Uppsala kulturskola måste kortas, utbudet öka och kulturskola erbjudas i skolornas egna lokaler. Jag och Liberalerna vill öka antalet elever i kulturskolan med 50 procent och erbjuda första terminen avgiftsfritt.
Forskningen och den högre utbildningen
Svensk forskningspolitik under den senaste S-regeringen har varit bedrövlig. Det viktiga verkar vara att alla universitet och högskolor ska få höjda anslag med ungefär samma summor. Relativt sett får då Uppsalas universitet och Sveriges lantbruksuniversitet alltför litet i ökade anslag. För att Uppsalas båda universitet ska ha möjlighet att långsiktigt fortsätta att vara världsledande måste det satsas särskilt på dessa och övriga excellenta forskningsmiljöer i Sverige. Det är av stor vikt att Uppsalas båda universitet kan rekrytera, behålla och utveckla de högt kvalificerade lärarna och forskarna, för att på så sätt också vara attraktivt för studenterna. Som politiskt företrädare för Uppsala kommun kommer jag verka för ett nära samarbete med universiteten, så att forskningspolitiken ger mer stöd till de bästa forskningsmiljöerna.
Jag har själv varit doktorand, forskare och lärare vid Uppsala universitet och verkat där under tjugo år. På juristprogrammet där jag undervisade har studenterna av tradition väldigt lite lärarledd undervisning. Det måste inte vara så. Om universiteten ska kunna försörja det svenska samhället med kompetens behöver resurserna till undervisning öka så att universitetet uppfyller grundtanken med ett universitet – en plats där forskande lärare och studenter möts.